Valskvarn. Hit gick vi  och slipade skridskorna om vintrarna om man hade råd. Annars gned vi skenorna med en brynsten som var infattad i ett rött
 plasthandtag som  Kuppern Johannesen kallade för Columbi egg för den var så genial. Många hade bara skenor som man spände fast på pjäxorna.
Mina första rör fick jag ärva efter min storasyster Birgitta. De vita skridskorna, som hade ett tunt, sladdrigt skinn målades svarta, men efter ett tag i
blötan  blev de skära. För att stadga upp det helade försågs skridskorna med hålfotsinlägg.  Sålunda utrustad drogs jag efter fröken med en bandyklubba
 påhejad av min grymme fader som skrek: "Men för fa´n Jan-Olov, sätt lite fart på hålfotsinläggen!" Yes, I remember it well!